Jag ska vara helt ärlig nu. Jag har ingen aning om vad det här kommer bli. Jag hoppas få skriva om kaffe som jag vill läsa om det, och skulle bli glad om någon ville läsa det. Kanske kommer det andra grejer också, sånt där som jag bara måste få ur mig. Vi får se.
att dricka kaffe i Sverige är ofta en ritual. När Nordic Coffee Culture utlyste en tävling där läsare fick skicka in sitt bästa kaffeminne blev de överraskade av svaren. Nästan ingen mindes vilket kaffe man hade druckit. Det handlade, för oss nordbor, inte om produkten som sådan, utan om upplevelsen. Det handlade om när pappa kokade kaffe hemma, eller när man hällde upp termoskaffet på kåsa under en skidtur. Kort sagt förknippar vi i Sverige oftast kaffe inte med smak, doft och munkänsla utan med situationen och sällskapet man dricker det i.
Det tycker jag är riktigt tråkigt.
Jag tycker att kaffe är en fantastisk dryck, den kan smaka allt från choklad till citron, du kan få en ytterst lätt dryck, som nästan smakar citrusjuice, eller så kan du dricka en kopp med enorm kropp, ett kaffe som närmar sig drickchoklad med en ton av nötter. Jag gillar inte liknelsen egentligen, men jag hoppas att vi kan börja se kaffe mer som vin, alltså en dryck man kan analysera, prata om smaker och få en förståelse för hur varje steg i produktionen gör skillnad för den färdiga produkten. Kaffe är en dryck man kan smaka på, diskutera, värdera och experimentera med. Vilka bönor du väljer, vilken bryggmetod du använder och vad du äter till din kopp påverkar resultatet, precis som ett vins karaktär förändras beroende på temperatur, glas och matkombination. Där hoppas jag att den här bloggen landar, i min smakresa mot att kunna mer om kaffe, att bli en bättre provsmakare och transformera mitt kaffedrickande från någonting jag dricker för att piggna till till något jag dricker för att njuta.
Jag hoppas du vill följa med. Häng med här, på Twitter och Instagram.
En kopp till 